Hello! It's me....

Denna veckan har jag varit hemma själv med mina syskon. Detta av den andlednignen att oktoberfest har börjat och mamma och pappa har varit i München en hel vecka och nu börjar denna härliga stunden ta slut, dom kommer hem imorgon.


Jag har börjat läsa en ny bok 'this modern love' och det är en samling av en massa kärleks brev som folk att skickat in.
Men den fick mig att tänka lite även fast jag bara läst typ tre sidor. Men jag tänkte på mitt kärleksliv, om man nu kan kalla det så. Det är inte så mycket kärlek iallafall.

(Vanligtvis skulle jag skriva dehär i en annan bok men eftersom det var längesen jag skrev och det inte är nån som läser detta så tänkte jag att det inte spelar så stor roll.)

Jag vet inte varför jag är så feg speciellt när det gäller killar. Hade det inte varit asbra om jag bara kunde gå fram och prata med den jag ville, kanske inte för att berätta om mina känslor utan bara prata. Jag vet ju att jag kan prata med folk jag inte känner men så fort det är nån jag kanske är lite intresserad i då går det inte.
Men jag vill inte visa att jag har intresse för nån jag vill inte att dom ska tycka att jag är klängig eller nåt att om jag råkar göra det för uppenbart eller säger något kommer jag få dissen vilket jag inte vill få. Så då blir det att jag inte gör något istället så rinner allt ifrån mig eller så känns det iallafall men eftersom jag inte haft något från början är det ju inget jag förlorar utan något jag bara inte får.
Jag vill inte heller ta första steget även om någon sagt att den andra personen kanske känner nått för mig, jag litar liksom inte på att mina kompisar säger sanningen. Och jag tycker att han isåfall jag ta första steget för jag vill inte göra något för då kanske jag får något tillbaka, och av erfarenhet är det just så det varit. Varje gång jag tagit första steget får jag ändå aldrig det jag vill ha.
Är det inte konstigt hur det alltid är så? Att dom jag är intresserad av inte är intresserade av mig och de som är intresserade av mig är jag inte intresserad av.
Och jag vet inte hur jag ska kunna lösa det. För jag är världens romantiker, jag älskar kärlek jag tror att det finns nån för alla jag börjar bara tvivla om ens finns en för mig. Jag kanske bara ska ge upp och bli realist istället.

Peace out!